Jag vet ärligt talat inte varför det här provocerar mig så mycket men det bara GÖR DET. Jag vet inte i hur många veckor jag bombats med intryck, inlägg, tidningsrubriker, skyltfönster, omgivningar och människor som mer eller mindre insisterar på att jag ska höja julkänslan, fira jul, klä granen, köpa julklappar, baka julgodis, dricka julmust, sjunga julsånger och jag VILL INTE.

 

Ja, jag vet att jag har ett eget val. Ja, jag vet att det finns större och viktigare problem här i världen. Ja, jag skulle kunna låsa in mig och låta bli att bli upprörd över det här. Nej, det skadar ingen att samhället promt ska starta julen flera veckor i förtid. Eller - gör det? Kräftskivan, Halloween, Allhelgona och julen packas ihop i ett enda stort paket och vi får ingen tid alls för den där stunden mellan hötiderna, stunden där förväntningarna byggs upp och längtan växer utan det är bara att raskt rycka ner kräfthattarna och dra på tomteluvan direkt. Bygger inte det upp en stress hos er? Eller är det bara hos mig? Det kanske är jag som borde stärka mig själv och min stresstålighet istället men där känner jag att nej, det är faktiskt inte så den här gången.

 

Jag vet inte hur många texter, bilder och inlägg i diverse flöden jag sett den senaste tiden som att jag ska dra igång julen med buller och bång och om jag inte har julkänslan än så kan jag få tio tips för att maxa julmyset - det ÄR JU INTE ENS JUL!!

 

Så här är det. Fyra söndagar innan julafton firar vi advent, ordet advent betyder ankomst och det är det vi väntar på - ankomsten av Jesus. De fyra söndagarna berättar om olika händelser i kristendomen och tillsammans blir de en tid på året då vi fylls av förväntan, glädje och kärlek. Till första advent tänder många  adventsstjärnor, vilka symboliserar den stjärna som tändes på himlen över Betlehem vid Jesu födelse. Ljusstakarna är en senare tradition som kommit ur de ljus som tändes i fönstren för att visa vägen till julottan. Advent är en egen tid, en tid av väntan och längtan. Jag önskar så innerligt att samhället kunde hedra denna tradition och låta advent vara advent, inte tända upp varenda ljusslinga i början av november och inte låta julen explodera i full kraft redan innan december.

 

Sedan kommer julafton och juldagen, högtiden jul som firar vår religions största händelse. Här är kärlek, värme och gemenskap i fokus. Tomtarna och julgranarna är senare traditioner som absolut hör den moderna julen till, men det hör inte till advent. Julen i sig är en underbar högtid och den väntan och längtan som byggts under advent upp skapar en magisk stämning kring julen.

 

Jag menar inte att varenda kotte måste vara djupt kristen och fira högtiden enligt regler, jag vill bara att vi alla ska tänka efter lite - värna om vad vi egentligen har, vårt arv och våra traditioner. Jag vill att vi ska vara stolta och starka i det som är vår gemensamma historia. På söndag är det första advent och traditionen berättar då om hur folket som länge levt under förtryck nu fått nytt hopp då en ny kung skulle komma till dem. På söndag tänder vi första ljuset, ställer adventsljjustakarna i fönstret och resan mot julen har då börjat. Resan mot julen, inte julen i sig.

 

Jag vet som sagt inte varför det här gör mig så upprörd, men jag tror att jag så gärna vill bevara dessa traditioner, jag tror att en gemensam historia och tradition gör oss starka tillsammans. Jag tror att vi som medmänniskor och land mår bra av att vara enade i något så viktigt som vårt arv. Om någon där ute känner som jag, kan vi inte hjälpas åt då? Hjälpa varandra att hitta rätt, inte falla i samhällets (handeln, bruset av sociala medier) ständiga stress och jakt på det som ligger framåt i tiden. Kan vi inte bara stå emot?

 

Jag vet inte om allt det här gör mig till en bakåtsträvande och tjurig liten tråkprutt men då får det tametusan vara så. Jag har ändå redan skrivit en ilsken insändare till lokaltidningen så jag kan lika gärna fortsätta bete mig som en stridslysten liten högtidspolis. Hah! Nej men på riktigt, skärp er för fan. *mic drop*