Förra året stod jag och Bea längst bak i sista startledet, nog funderade vi både en och två gånger på vad vi gett oss in på - men inte en enda gång övervägde vi att låta bli. Efter elva och en halv timmes skidåkning var vi framme vid mållinjen och dra mig baklänges vad stolta vi var. I år var det inte alls lika jobbigt, vasaloppsfrukost och en lång morgon i soffan. Nästa år hoppas jag på att starta igen, och förhoppningsvis förbättra tiden en hel del.