Nu släpper jag den nivån jag ändå vill försöka hålla på bilderna här inne och slänger upp några sparade klick direkt från telefonen, lite sådär direkt från livet kan man väl säga. Om ni gillar det kan det ju hända att det blir fler gånger. Och om inte kan vi ju låtsas som att det här aldrig hände. Ok? Bra.
Något grönt inne i badrummet. Oklart hur länge den kommer överleva eftersom alla typer av växter brukar dö rekordsnabbt här hemma, men än så länge står den stark och stadig i en flätad korg.
En dag förra veckan bjöds det på lunch hos farmor och farfar, jag plockade upp morfar och åkte dit för att äta mig proppmätt på stekt fläsk, löksås, vitkålssallad och dundergott potatismos. Pappa svängde också förbi och när han åkte tillbaka till jobbandet la jag mig på soffan och smålurade medan världens finaste pensionärer pratade om allt och inget tills farmor tog fram cittran och spelade några visor.
Under en lite för lång period har den här sporten tagit så väldigt mycket mer än den givit på alla tänkbara sätt. Nu är vi tillbaka på rätt spår, jag, laget, hockeyn och träningen. Vi har en lång väg till målet, men det känns inte längre som att vi slåss mot hela världen i motvind. Det är sådär glädjefullt och viktigt igen, så som det alltid varit innerst inne.
Den här boken läser jag just nu. Har inte ens hunnit med hälften eftersom jag tror att jag är inne i någon period där jag är jäktad inombords och känner att varje stillasittande sekund är en förlust. Förhoppningsvis hittar jag lugnet snart.
Svar:
Tack snälla du!
Cornelia
Svar:
Jaa, det är så himla gott!
Cornelia
Svar:
Jaa :)
Cornelia
Svar:
Tack snälla du!
Cornelia
Svar:
Jaa, mums!
Cornelia
Svar:
Det var den verkligen!
Cornelia
Svar:
Jaa, verkligen! Tack snälla!
Cornelia
Svar:
Tack snälla du!
Cornelia
Svar:
Vad roligt att höra, tack!
Cornelia
Trackback