Andra advent är här och julen smyger sig på. Om det är något jag önskar alla mina nära och kära så är det verkligen en fröjdefull jul - en lugn julhelg, behagliga veckor fram till doppareda'n fyllda med omtanke, julmusik, härliga stunder, doft av kanel, tomtegröt och en pirrig känsla av längtan i kroppen.

 

Men. Jag är inte naiv. Jag vet att många brottas med julstressen, svettas på köpcentrum och stormarknader med varma täckjackor, kämpar för att hinna lägga in sill, koka knäck och griljera skinka, gråter för brända pepparkakor, svär över den milslånga handlingslistan, slåss mot förväntningarna på den perfekta julen. Som sagt, jag är inte naiv, jag vet att juldekorationen, julmaten, julklapparna, julgranen och rimmen inte infinner sig automatisk bara för att kalendern visar den tjugofjärde - jag vet att det ligger jobb, tid och engagemang bakom.

 

Jag är inte naiv. Men jag är inte heller korkad, jag vet att vi alla vaknar upp till julafton oavsett vad vi lagt vår energi och tid på under adventstiden. Jag vet att vi alla står där den tjugofjärde, frustrerade över att vi inte hunnit exakt allt vi planerat och undrar hur tusan dagarna kunde gå så jäkla snabbt i år igen? Kanske spenderar vi förmiddagen med att laga julmat, slå in paket, finkamma barnen eller bråka med vår partner för att han eller hon inte heller hunnit allt det den skulle. Det jag undrar är, när vi står där - färdiga eller ofärdiga - vad är då viktigast? Att julbordet är fulländat eller att vi samlar familjen för att fira denna glädjens högtid? Att granen står rakt och att gardinerna är nystrukna eller att vi är sams? Att julklapparna matchar eller att vi kan glädja varandra genom att visa uppskattning och omtanke?

 

För mig handlar julen mest av allt om en sak - familjen. Jag vet att jag inte är ensam om att känna så och jag vill därför att vi alla ska ta vara på varandra ännu lite bättre. Julafton handlar för många om att samla sina nära, enligt mig är det inte bara den tjugofjärde vi ska dela på julen - utan alla förberedelser, all längtan och väntan är också något vi ska dela med varandra.

 

Jag är helt för den traditionella julen, jag vill ha en äkta gran, en brasa i kaminen, en krubba, levande ljus och den fina julklänningen. Jag vill baka pepparkakor och göra julgodis, jag vill slå in mina paket noggrannt och skriva rim till alla klappar, jag vill ha skinka, köttbullar och rödbetssallad på julbordet och jag vill duka med en tanke bakom varje detalj. Som jag redan sagt så är jag varken naiv eller korkad - jag inser ju att jag omöjligt kan hinna allt jag vill utan att ta ledigt från exakt alla mina åtaganden (inklusive jobb och alla mina intressen). Jag inser att jag måste välja vad som är viktigast.

 

Med det sagt menar jag inte att jag kommer strunta i allt vad förberedelser heter, för förberedelserna, väntan och längtan inför julen är ju just vad advent handlar om. Jag vill inte vara den som förminskar betydelsen av att lägga ned tid på detaljer, varken stora eller små, men jag vill vara den som väljer och jag vill vara den som både delar med mig av mina förberedelser och tar del av mina näras bestyr. 

 

Min tanke är att allt jag vill göra inför julen är värt att göra om det får mig att må bra. Om det ger mig ångest att skriva rim på alla julklappar ska jag nöja mig med att skriva "God Jul" och om jag blir stressad av att skicka julkort ska jag skicka sms istället. För jul, det blir det oavsett. Och jag önskar innerligt att ni gör detsamma. Att ni gör det som ger er en fröjdefull jul. Och att ni delar hela julen, inte bara julhelgen, med era nära.

 

Och det är exakt det här jag vill komma till, för det gör ingenting om granen svajar och det är lite damm i hörnen - så länge det känns bra hela vägen. Och den där julkänslan, den som jag minns allra starkast år efter år, det är den av att vi alla är tillsammans. ♥