I helgen infaller första advent och för mig är det då nedräkningen till julen börjar. Fyra söndagar i advent, ett ljus för varje, en dag i taget tar vi oss fram mot vår varmaste, ljusa och kanske vackraste högtid. Adventstiden, längtan och förväntan är något jag värdesätter. Både för min egen skull och för traditionens skull, vi väntar ju på Herrens ankomst om vi ska vara petnoga (vilket jag tycker att vi ska). Vissa kanske tycker att jag är bakåtsträvande men jag vill verkligen bevara de traditioner som finns kring jul och advent. På första advent tänds adventsljusstakarna och kanske adventsstjärnorna i fönstren. Första ljuset brinner ensamt innan det efter en vecka får sällskap av nästa. Hemmet förbereder sig långsamt, kanske med hyacinter eller pepparkaksbak. Pirr i magen och tid med nära.

 

Julen smyger sig på men advent är i fokus, och det verkliga julpyntet med tomtar, julgran, krubba och röda gardiner får vänta till julhelgen. Hos oss tar vi alltid in granen kvällen före julafton och det är även då våra juldekorationer får titta fram från sina gömmor och ÅH vilken lycka det är, just för att vi längtat och väntat och för att det är det som gör julen så speciell. För mig är det viktigt att vänta och längta, och ja, jag blir nästan irriterad och upprörd när jag ser julpynt, granar och adventsljusstakar redan i oktober och november. Som om det inte är något verkligt vi väntar på.

 

På något sätt, med allt som händer i världen, vill jag så gärna att vi ska kunna bevara våra traditioner, att vi ska kunna luta oss mot dem, känna trygghet och veta att "det här, det är vårt arv". Jag vet att det kanske låter löjligt, men det är så jag känner. Jag har väntat och längtat hela gråa, kalla november och att nu ha första advent så nära känns underbart. Jag kommer spendera helgen i Stockholm med min finaste Ellinor och jag kommer njuta till fullo av allt som har med väntan på julen att göra, varenda ljusslinga och dekoration. För nu är det advent och nedräkningen har börjat. ♥