hemma

Jag fyller 23 i sommar, jag bor hemma och jag trivs bra här. Vi bor fyra stycken i vårt hus, med vår katt, på vår gård, med våra rutiner och våra traditioner. Vi går varandra på nerverna ibland och vi äter tacos på fredagarna ibland, vi kramas ibland och vi är utomhus ibland. Vi är en vanlig familj i ett vanligt hus, men det är min familj och det är mitt hemma. Och när jag tänker på att flytta hemifrån väller känslorna över mig, hur ska någonting annat någonsin kunna kännas som mitt hem? Jag kan inte räkna hur många gånger jag svalt tårarna samtidigt som jag känt glada fjärilar i magen, jag har ingen aning om hur det här egentligen ska gå till, men jag ska flytta hemifrån. 
 
Under en lång period har jag både bott hemma och bott mycket hos Johannes, att det är med honom jag slutligen kommer bo med är det inga tvivel om. Men steget att faktiskt flytta hemifrån har varit ett vingligt, tveksamt och väldigt långsamt steg. Samtidigt som jag är högst medveten om att jag inte kommer bo särskilt långt hemifrån så vänder sig kroppen ut och in när jag tänker på att inte vara hemma varje dag, att mina saker kommer vara på ett annat ställe och att jag inte längre ska bo med min familj.
 
Att bo med Johannes, att skapa ett eget ställe tillsammans med honom och att göra lägenheten till vårt gemensamma hem kommer att vara underbart. Det kommer att vara spännande, lärorikt, mysigt, roligt och givande, men det kommer också att vara läskigt och ovant. Förmodligen så gör jag allt det här till en mycket större grej än vad det är, folk flyttar hemifrån varje dag och det är inget konstigt med det, men för mig känns det inte som något vardagligt eller småaktigt, för mig känns det som så mycket mer. För mig känns det i hela kroppen, i varenda tanke och i varenda känsla. Åt alla håll, högt och lågt så känns det hela tiden. På alla möjliga sätt som jag inte kan beskriva med ord.
 
För mig känns det väldigt mycket. 
Och ibland gör det väldigt ont, men ibland pirrar det av nyfikenhet.
Men jag antar att det är okej att känna alla möjliga känslor. Och att åka hem precis när som helst.



LÄMNA EN KOMMENTAR


NAMN
SPARA

MAIL


HEMSIDA/BLOGG




KOMMENTAR









→ Linn Strömberg
hemsida/blogg: http://cigarettesncush.blogg.se/
2015-02-22 @ 22:30:27

Tänker också så där ibland, men samtidigt så tycker jag att det ska bli skönt när jag en gång är där. Skaffa sina egna rutiner och vanor. Få sitt egna space. Men det är inte alltid så lätt.

Svar: Ja, jag håller med. Jag ser verkligen fram emot att skapa egna rutiner och allt det där, inreda precis som jag vill och ja, allt som hör hemmet till. Men som du säger, det är inte så lätt...
Cornelia



→ malin
hemsida/blogg: http://majzans.vimedbarn.se
2015-02-23 @ 07:13:59

det är mer än okej att känna på en massa olika sätt över det _:)

Svar: Det låter bra, det måste det vara. Tack!
Cornelia



→ Elin
hemsida/blogg: http://ptelin.disciplin.se
2015-02-23 @ 07:18:53

Är i precis samma sits som du, tänker så jag med ibland

Svar: Vad skönt att vi är flera som känner liknande, det är inte så himla enkelt liksom.. Men det kommer bli bra ändå.
Cornelia



→ NICOLE
hemsida/blogg: http://nwistrand.forme.se
2015-02-23 @ 08:16:46

Känner igen mig så väl..
Flyttade ihop med min kille i somras och det var helt underbart när jag väl gjorde det. Men innan det trodde jag aldrig att jag skulle kunna "lämna" mina föräldrar och mitt hem. Men jag är där och hänger rätt mycket ändå =)

Svar: Vad skönt att höra! Jag vet ju att jag kommer trivas med J och att allt kommer bli hur bra som helst, men just steget att NU ska jag flytta, det känns så hårt på något vis. Och det där med att lämna, det känns så hemskt, det känns som att jag "väljer bort" att bo med familjen, men så är det ju verkligen inte! Jag kommer lätt hänga hemma hur mycket som helst, hihi!
Cornelia



→ Bec
hemsida/blogg: http://hoffs.devote.se
2015-02-23 @ 20:02:50

Vilken vacker bild!!!!

Svar: Tack!
Cornelia



→ Emma
hemsida/blogg: http://forskalle.blogg.se
2015-02-23 @ 21:21:13

Jag fyller snart 20 och i min familj står vi alla extremt nära varandra, jag visste inte hur jag skulle reagera men jag sov ofta över hos min pojkvän(och hans familj) jag bodde i princip där. Den första mars har jag och min pojkvän varit sambos i ett halvår och det är helt klart ett av de bästa besluten jag tagit! :) Hemma hos mamma och pappa kommer alltid att vara mitt hem i hjärtat men vem har sagt att man inte kan ha flera hem? ;) Lycka till! :D

Svar: Åh, tack snälla för din kommentar! Det känns bra att läsa. Och ja, hemma är ju alltid hemma, och hit kan jag komma när som helst.
Cornelia



→ Sandra Lundin
hemsida/blogg: http://atilio.blogg.se/
2015-02-24 @ 08:41:37

Det kommer bli så bra, Cornelia. Tänk att när du har flyttat så kommer allt det där braiga med att bo hemma och vara med din familj fylla dig så fort du kommer hem igen. Men allt det där tråkiga, som att man går varandra på nerverna osv är oftast borta. Det är en lyx att komma hem och känna sig både borta och hemma på samma gång :)

Svar: Tack snälla du! Ja, det kommer bli bra. Men det är just det där steget, att säga att NU flyttar jag. Det känns så märkligt. Men det kommer bli hur bra som helst. Tack. Kram!
Cornelia



Trackback