Igår hängde jag i ishallen i 15 timmar, det var dags för det vi planerat för och jobbat med under hela vintern - Kullacupen 2017. Vill försöka förmedla hur mycket vi faktiskt lagt ned på att få till den här cupen, hur många timmar alla engagerat sig på olika sätt, hur många samarbeten med olika företag vi gör, hur mycket vi hela tiden jobbar för att utveckla tjejhockeyn, hur våra småtjejer kämpade i varenda match, hur pirriga de var i omklädningsrummet, hur våra nya spelare liksom lyste av stolthet efter att ha spelat sin allra första hockeymatch, hur många applåder och tack som riktades kors och tvärs vid prisutdelningen, hur bra det känns att vi skänker allt överskott från lunch, mellis och middag till Ria-stugan, hur lyckliga det vinnande laget blev när de höjde bucklan (tänk typ stanley-cup-vinnar-känsla), hur många sponsorer vi lyckats få, hur många sena kvällar vi som tränare spenderat i ishallen för att lära våra tjejer så mycket som möjligt, hur det känns när vi ser att tjejerna växer som personer och får nya kompisar, hur även föräldrarna möter varandra och kommer samman i en enda stor hockeyfamilj. Vill verkligen förmedla allt det här till er, men det är svårt att göra det rättvisa i ord. Jag spelar ju själv också, i A-laget, och har hållt på med hockeyn i en evihget, så jag vet hur det känns - allt det där som tjejerna upplever, och att jag nu tillsammans med de andra ledarna får vara med och ge detta till våra småtjejer, det känns så himla himla fint!

 

Nog om gårdagen, nu är det söndag och jag vaknade i sann pensionärsanda före klockan 7. Låg kvar i sängen en stund innan jag klädde på mig och gick ut på en långpromenad i vår(!)solen, det blåste kallt som satan men det var så himla härligt att gå längs ån in till stan, korsa stora torget och ta vägen genom Villastaden tillbaka helt utan att möta en enda människa. Det kändes som att man var den enda vakna personen i hela världen, haha! Efter det fortsatte jag mitt pensionärsliv och grovstädade bilen, åkte till macken och fyllde på med det ena och det andra, väl hemma igen stod klockan på 10 och då städade jag lägenheten. Sedan fick jag lov att blogga lite och dricka o'boy till frukost för att känna mig som 24 igen. 

 

Som sagt så skiner solen här i stan idag, men jag ska lämna Falun och köra ner till Karlsborg för att hänga med Sandra och hennes familj i några dagar. Det ska bli så himla mysigt och jag har verkligen sett fram emot att träffa henne igen! Det blir några timmar i bilen, så jag antar att det är dags att packa ihop sig och dra iväg. Tjoho!

 

Ps. Detta kan vara mitt längsta inlägg någonsin? Grattis om du läst hela. Se det som lite kompensation för alla dagar jag inte skriver något alls. Appropå det ska jag försöka bättra mig, vill verkligen blogga, men tiden finns inte riktigt till. AJA NOG OM MIG. Ha en fin dag hörrni!

Det här mättade jag magen med en hungrig morgon för någon vecka sedan. Helt vanlig havregrynsgröt som jag kokade tillsammans med en näve frysta blåbär. Mums! Idag blev kokt ägg istället. Johannes tävlar i Lettland idag (heja!) och flyger hem efter målgången, jag och Magda ska hämta honom på Arlanda ikväll, men först blir det en dag i huvudstaden. Så nu måste jag sätta lite fart här, slänga mig i bilen och hämta upp Magden. Fin fredag på er!