Hur träffades ni?
Vi började i samma klass på Högskolan. Jag hade egentligen tänkt byta program men något fick mig att stanna kvar. Jag kände inte för att lära känna någon på skolan och hade inget intresse av att delta i nollningsaktiviteter mm, därför märkte vi inte ens av varandra de första veckorna även fast vi satt i samma sal varje dag. Jag åkte bara dit, gjorde det jag behövde och vände sedan hem. I september åkte jag utomlands med min familj och där fick jag ett meddelande från en kille som först verkade lite småjobbig men sedan visade sig bli mannen i mitt liv. Vi smsade och snapchatade konstant under den kommande tiden och den första gången vi egentligen sågs var när jag mötte upp honom en söndagskväll för att bara gå en sväng. Han käkade äpple och pratade konstant medan jag, blyg som jag var och är, knappt sa något alls.

 

Skedde några komplikationer?
Njae.. Eller alltså den största komplikationen var väl att jag var så trögfattad och inte insåg att han var den rätta för mig. 

Hur skedde dejtandet?
Det skedde inte riktigt alls faktiskt.

Hur blev ni ihop?
Det var som jag skrev, vi umgicks mycket. Mer och mer hela tiden. Johannes fick känslor för mig innan jag ens hade tänkt tanken. Efter några månader kunde äntligen min tjocka hjärna inse att det var honom jag skulle vara med. Under julen åkte han hem till Värmland och jag saknade honom mer än jag hade väntat mig, när han var tillbaka ville jag vara med honom hela tiden. Även om det gick långsamt så märkte vi nog båda vad som hände, små saker som att råka nudda varandra fick det att pirra i magen. Jag vet, löjligt, men det var så. En tisdagskväll i slutet av januari, när vi åt mackor och kollade på Die Hard efter min hockeyträning pussades vi för första gången och min första tanke var att "jaja, vi löser det här sen" eftersom jag var rädd att jag skulle förlora min bästa vän om allt blev förstört. Johannes sa att han tyckte om mig alldeles för mycket för att något skulle bli förstört. Och då var det liksom vi.

Vem sa jag älskar dig först och hur skedde det?
Det var jag. Jag tror vi båda hade velat säga det länge, jag tänkte det hela tiden (och han med, har han sagt) och försökte få mig att säga det men det tog lång tid. En kväll när jag skulle iväg på träning kramade han mig medan jag borstade tänderna och då bara slank det ur mig, med hela munnen full av tandkräm.

Vilken är din favoritbild på honom?

 

 

Bor ni ihop?
Ja, och jag älskar det. Jag trodde inte att jag skulle trivas, det tog lång tid innan jag tog steget hemifrån men nu är jag glad att jag gjorde det. Jag trivs så himla bra tillsammans med Johannes och jag är lycklig över att ha två hem där jag känner mig både trygg och älskad.

Vad är hans bästa sidor?
Han har många. Han har alltid varit så otroligt snäll, han är verkligen en fin människa på det sättet. Han gör mig lugn och trygg samtidigt som han alltid får mig att vilja bli bättre och utmana mig själv. Att han är rolig, gör mig lycklig, inte hånar mig när jag tar tusen år på mig att ta en bild på maten vi ska äta, alltid kokar ägg till mig när han går upp tidigare på morgonen, är ärlig och spelar gitarr väldigt fint är ju inte heller dåliga egenskaper.

 

Vad bråkar ni om?
Det jag skrev här ovan, jag ser mig själv som ganska spontan och kan få plötsliga infall ibland, som att jag vill åka slalom NU eller så. Det går oftast inte och då kan jag tappa humöret, men det går snabbt över. Det är nästan omöjligt att vara arg på honom under längre stunder. Men det går om man vill.

Vad gör ni när ingen annan ser?
Alltså det är en konstig fråga tycker jag. Ingen ser ju vad vi gör hemma och då gör vi väl allt sådant som man gör hemma. Idag har ingen sett oss sedan vi kom hem från våra träningspass vi har slöat i soffan, druckit lite för mycket o'boy (fast vi sagt att vi borde sluta med det), kramats, ringt sponsorer, spelat gitarr (han) och scrollat på Hemnet (jag). 

Vad ger ni för komplimanger?
Vi berömmer varandra när vi lyckas med saker inom träning, skola och jobb, uppmuntrar varandra till att nå våra mål och är nog ganska duktiga på att ge komplimanger av olika slag till varandra. Allt från "du är så fin" till "du är verkligen duktig på det och det" eller "vad stark du är!" (Johannes favvokomplimang att få tror jag?).