Lördagen är här, solen lyser och dagen är fullproppad från morgon till kväll. Först väntar ishallen några timmar. Sticker sedan direkt iväg och möter upp mamma för en utflyktsdag med gårdsloppisar och en härlig marknad i Avesta innan jag landar på bryggan där vi tänkte hänga hela kvällen. Bad, pizza och solnedgång över sjön känns som en fin avslutning på sommarlovets sista soliga dag. 

 

När klockan ringde imorse hade jag redan blivit väckt av regnet som smattrade högljutt mot rutorna, morgonens planerade långlöpning kändes inte alls lockande men eftersom Johannes beslutsamt gav sig ut på ett fyratimmars rullskidspass kunde jag inte göra mycket annat än att snöra på mig skorna och ta mig ut jag med. När jag väl var tillbaka inne i värmen var varenda plagg genomblött och det droppade regnvatten från hela mig, men det var det värt när den där fina känslan av att ha klarat av ännu en distans i min utmaning sköljde över mig. 

 

Alla veckans måste-göra-punkter har jag redan betat av, så nu har jag inga fler planer för den här dagen, förutom att inte gå ut i regnet igen. Ikväll ska jag iväg på ett möte angående mitt sponsoruppdrag, men tills dess håller jag mig nog inne och bara myser. Tyvärr är inte dessa bilder nytagna, men jag skulle göra i princip vad som helst för att ha en godisskål i knät just nu...

Här kommer en liten livsuppdatering från mitt hörn av världen: Sommarlovets sista vecka går, enligt mig, lite för snabbt men jag försöker fylla dagarna med sådant jag kan leva på när novembermörkret faller över oss. Som rättviksglass med chokladsås, nyplockade bär, soliga morgonpromenader och att tvätta håret i sjön. På tisdag börjar höstterminen och för vår del är det beskattningsrätt samt en kurs om redovisningens normer och principer som står på schemat. Under sommaren har jag lyckats skaffa tre jobb som jag kommer kombinera med studierna det kommande året. Receptionsjobbet på Lugnet, kvällsjobb (och var fjärde helg) i högskolans bibliotek plus uppdrag i hockeyföreningens marknadskommitté där jag blivit utsedd till sponsoransvarig för ungdomssektionen. Utöver det ska tentor klaras av, uppsatser lämnas in och så småningom ett examensarbete skrivas. Motivationen inför skolstarten är just nu i princip obefintlig, men troligtvis väcks den till liv när vi väl är igång.

 

I höst går vi ihop med ett annat hockeylag, vi kommer tillsammans spela matcher i division 2 med målet att gå upp i division 1 till nästa säsong. Samarbetet är något jag verkligen ser fram emot då det ger oss förutsättningarna att etablera ett gäng riktigt bra tjejer på en relativt hög nivå. Förhoppningsvis kommer allt flyta på enligt plan med fyra ispass i veckan och en enorm chans att utvecklas både individuellt och som lag. Utöver isträningarna hoppas jag på att fortsätta hålla i rörlighetsträningen jag nämnde tidigare, involvera fler lag och ge vår förening en fysträning utöver det vanliga. De senaste veckorna har jag börjat följa ett löpprogram, vilket hittills gått över förväntan. Löpningen och mina pass på gymmet kommer följa med mig in i vintern och fortsätta vara stora delar av min träning även när de nu kombineras med passen i ishallen.

 

Här hemma hos mig och Johannes har det skett några förändringar, både små och stora. Jag ser fram emot att visa några av mina småprojekt för er, och jag funderar även på att skapa en inredningskategori här på sidan. Och angående det, så hoppas jag verkligen på att kunna hålla liv i bloggen framöver. Jag har massor av fotoidéer jag vill förverkliga och hur oviktigt, litet, larvigt det än låter så är den här bloggen, den är lilla platsen som bara är min, något som ger mig så mycket glädje och inspiration - tack vare er.

 

Dessa tankar väller fortfarande över mig ibland, även fast jag självklart trivs väldigt bra här i lägenheten. På något vis var det inte så farligt som jag trodde, för hemma i huset kommer ju alltid vara mitt hemma. Hemma i byn kommer alltid vara min trygghet, hemma hos familjen kommer jag alltid vara den jag är, den jag varit och den som går barfota i gräset, dricker mjölk direkt ur paketet (förlåt mamsi och papsi), slänger mig raklång på lillebrors säng medan han är i en helt annan värld (den datorbaserade krigsvärlden) bara för att få vara nära min absoluta favoritperson. Hemma kommer jag alltid kunna stirra i taket i timmar, vara trygg i tystnaden och i väggarnas suckar, hemma kommer alltid vara hemma och det gör det möjligt att vara trygg även i mitt andra hemma, här med killen jag är kär i. För det är ju helt underbar det med, att få vakna bredvid honom, skapa rutiner tillsammans och ta hand om varandra.

 

Sammanfattningsvis så är livet bra, dagarna är fina om än lite fullproppade emellanåt. Jag skriver, kladdar och stryker över i min kalender flera gånger om dagen, jag har fått ett obotligt sug efter Toblerone och jag har äntligen tagit tag i mina ryggbesvär jag haft det senaste halvåret. Diskbråck blev domen på de explosionsliknande smärtor jag känt i ländryggen och det högra benet. Från att periodvis varit totalt orörlig, haft så ont att jag inte kunnat ta på mig strumpor, böja huvudet nedåt eller resa mig ur sängen, så är jag nu i princip smärtfri vilket är en enorm lättnad. 

 

Den här fina träbrickan stod på bordet hos Johannes syster, den gjorde sig verkligen bra med de stora ljusen och när vi sedan strosade runt på stan kunde jag inte låta bli att köpa en till mig själv också. Vi får väl se vart den hamnar här hemma...