Dagen före julafton tror jag inte det finns en enda människa som känner att "åh vad lugnt och skönt det är", utan de flesta flänger nog omkring lite överallt med andan i halsen. Det gjorde i alla fall jag och mitt på dagen sprang jag några ärenden på stan och när jag kom ut från en butik såg jag att massor med människor stod och fotade upp mot himlen, eller bara stod helt stilla. Jag gissar att det var tomtemagi det där på himlen, att han skickade ut det för att få oss alla att stanna upp några minuter, fascineras och andas in, andas ut. Eller att det var en hälsning från mormor. Oavsett så var det vackert som tusan!

Julklappen från världens bästa bror! I klappen låg det även ett par crosshandskar och de ska invigas någon helg framöver, då ska vi ut på sjön en heldag bara han och jag. Sedan möter vi nog upp paranteserna och kanske Johannes för korvgrillning. Jag längtar. Men jag är också rädd. Haha! Crossåkning är inte min starka sida och brorsan är kanonduktig. Men jag får lära mig, helt enkelt.