2015. När jag och min bästa kompis var små lekte vi att vi var vuxna (ofta A-teens), vi låtsades att vi var 23, hade koll på världen och visste vad vi ville med livet. Vi var ju gamla och hade rest runt jorden, hade ordentliga arbeten och var inte ett dugg oroliga inför framtiden. Vi bodde i hus och hade familjer, storhandlade och gick med våra dockvagnar längs grusvägen. 

 

I år fyller jag 23 och jag har inte det minsta koll på världen. Jag vet ännu inte vad jag verkligen vill bli när jag blir stor, jag har inte sett jordens alla hörn och jag skjuter absolut ingen vagn framför mig när jag är ute och går. Jag kan inte låta bli att le när jag tänker hur ens uppfattningar förändras. Att fylla 23 innebär inte att man är vuxen på det viset vi lekte, och att vara vuxen innebär inte att man har stenkoll på världen och livet. 

 

I år är det 2015 och för 15 år sedan stod jag och min bästa vän vid altandörren och blickade upp mot grannen som hade lovat att smälla en slags raketbomb på tolvslaget, för 15 år sedan gjorde vi danser till Pistvaktlåtar, tittade på Eva & Adam och trodde stundvis att vi på riktigt var popstjärnor. För 15 år sedan levde jag, som de flesta andra barn, för dagen och gjorde det jag blev glad av. I år lovar jag mig själv att fylla varje dag med något som gör mig lycklig på ett eller annat vis. Det, i all sin enkelhet, är mitt nyårslöfte. Vad är ditt?